Mobbning är något som både pojkar och flickor råkar ut för under sin skolgång, men hur skiljer sig mobbningen åt mellan de två könen?
En studie utförd på 3 174 ungdomar mellan 12 och 17 år visade på att det finns en rad skillnader i hur pojkar och flickor blir mobbade. Bland annat stryker resultatet det tidigare observerade mönstret att flickor tenderar att mobba ett offer genom ryktesspridning, skvaller och social utfrysning medan pojkar oftare använder sig av fysisk aggression.
Mobbning har länge varit ett problem bland barn och ungdomar, och under de senaste åren, i och med teknikens framväxt, har även nätmobbning blivit ett problem. I en intressant studie (Feijóo et al., 2021) försökte ett gäng forskare undersöka om det finns könsskillnader i mängden och mönster av traditionell mobbning och nätmobbning mellan pojkar och flickor. Ett urval av 3 174 ungdomar i ålderarna mellan 12 och 17 fyllde i en undersökning som inkluderade European Bullying Intervention Project Questionnaire och European Cyberbullying Intervention Project Questionnaire.
Frekvens av mobbning: pojkar och flickor
Resultaten visade att det inte fanns någon signifikant skillnad i frekvensen av nätmobbning mellan pojkar och flickor. Men i fallet med traditionell mobbning fanns det fler pojkar som klassades som mobbare, vilket innebär att de både mobbade andra och själva var offer för mobbning. Det fanns inga skillnader i andelen rena offer eller rena förövare mellan de två könen.
När man analyserade de specifika mobbningsbeteenden som drabbade offer eller begicks av mobbare fann forskarna vissa skillnader mellan könen. Till exempel var det mer sannolikt att pojkar var offer för fysisk aggression, medan flickor var mer benägna att falla offer för verbal och relationell aggression.
Det faktum att det inte fanns någon signifikant skillnad i frekvensen av nätmobbning mellan pojkar och flickor kan tyda på att användningen av teknik och sociala medier överskrider traditionella könsroller och antaganden om vem som råkar illa ut på nätet. Det är viktigt för pedagoger och föräldrar att vara medvetna om att både pojkar och flickor kan löpa risk för nätmobbning och att lära ut ett säkert och ansvarsfullt beteende online till alla barn och ungdomar.
Upptäckten att det fanns fler pojkar som klassificerades som mobbningsoffer i den traditionella mobbningskategorin tyder på att pojkar kan vara mer benägna att engagera sig i reaktiv aggression när de står inför en hotfull eller stressig situation. Detta kan få konsekvenser för hur de program som ämnar att förebygga mobbning utformas, eftersom de kan behöva inkludera både proaktiv och reaktiv aggression för att effektivt minska mobbningsbeteendet bland pojkar.
Hur skiljer sig mobbning åt mellan pojkar och flickor?
Skillnaderna i de specifika mobbningsbeteenden som pojkar och flickor utsätts för eller utövar kan vara relaterade till samhällets förväntningar och könsroller. Pojkar kan känna mer press att följa traditionella maskulina normer, såsom fysisk styrka och dominans, vilket leder till att de är mer benägna att använda sig av fysisk aggression. Flickor, å andra sidan, kan vara mer benägna att använda verbal och relationell aggression som ett sätt att utöva kontroll eller orsaka skada, kanske för att de känner att fysisk aggression inte är ett acceptabelt beteende för dem. Att förstå samhälleliga influenser på mobbningsbeteende kan hjälpa till att skapa en förståelse för mobbning bland pojkar och flickor, men också påverka utvecklingen av mobbningsförebyggande program.
Dessa resultat understryker vikten av att ta ett holistiskt tillvägagångssätt för att förebygga mobbning, snarare än att fokusera på specifika beteenden eller rikta in sig på ett särskilt kön. Genom att jobba med mobbning i allmänhet kan pedagoger och föräldrar kanske skapa en säkrare och mer stödjande miljö för alla ungdomar.
Även om den aktuella studien inte fann några signifikanta skillnader i mobbningsfrekvens mellan pojkar och flickor är det viktigt att notera att det fortfarande kan finnas individuella skillnader inom varje kön som kan påverka mobbningsbeteende. Till exempel kan vissa pojkar eller flickor vara mer benägna att bli aggressiva på grund av temperament eller tidigare erfarenheter, och dessa individer kan löpa större risk för mobbning själva. Därför kan det vara fördelaktigt att ta hänsyn till individuella faktorer utöver kön när man utvecklar strategier för förebyggande av mobbning.
Sammanfattningsvis tyder den här studien på att mobbning kan skilja sig åt mellan pojkar och flickor, men att det mest effektiva tillvägagångssättet kan vara att ta itu med mobbning som ett allmänt problem, snarare än att fokusera på specifika beteenden eller rikta in sig på ett särskilt kön. Det är viktigt för pedagoger och föräldrar att vara medvetna om potentialen för mobbning i alla former, och att arbeta för att skapa en trygg och stödjande miljö för alla barn och ungdomar.
Referenser
