Vad är personlighet? Grunderna i personlighetspsykologi

[lwptoc width=”full” itemsFontSize=”100%”]

Personlighet är ett komplext och mångfacetterat begrepp som spelar en betydande roll i att forma våra liv och våra relationer med andra. Men vad är personlighet egentligen? Hur beskriver man en personlighet och hur vet jag vilken personlighet jag har?

Personlighet är mönster av tankar, känslor och beteenden som är stabila över tid och situationer. 

Från det ögonblick vi föds börjar våra personligheter formas och utvecklas. Hur våra personligheter blir påverkas av ett brett spektrum av faktorer, inklusive genetik, miljö, kultur och upplevelser. Vissa aspekter av personlighet är medfödda och således rotade av vår biologi, medan andra aspekter formas av vår uppfostran och de erfarenheter vi anskaffar oss genom livets gång.

Personlighet ses ofta som en återspegling av vårt inre, vilket innebär att får personlighet kan ha en djupgående inverkan på hur vi tänker, känner och beter oss. Vår personlighet kan påverka vilka val vi gör, vilka relationer vi bildar, och hur olika händelser påverkar oss känslomässigt. Vissa människor är naturligt utåtriktade och självsäkra, medan andra är mer nervösa och känsliga. Vissa är mer benägna att vara organiserade och pålitliga, medan andra är mer spontana och kreativa.

Hur beskriver man en personlighet

Personlighet är både ett dynamiskt och stabilt koncept, och det är inte ovanligt att människor upplever små förändringar i sin personlighet under livets gång. När vi åldras kan vi utveckla nya intressen och värderingar, bilda nya relationer och få nya livserfarenheter som formar och förändrar våra personligheter. Samtidigt är det vår biologi som avgör hur mycket vår personlighet har möjlighet att variera åt olika håll.

I vårt samhälle används personlighet ofta för att beskriva och kategorisera människor, men även för att förstå andra människor. Vi försöker utröna en individs personlighet för att kunna förutsäga hur han eller hon kommer att bete sig i en given situation eller för att göra bedömningar hur väl de kommer prestera i skolan och yrkeslivet. Vår personlighet påverkar och hur andra människor behandlar oss. En person som ses som vänlig och utåtriktad blir oftare inbjuden till sociala evenemang, medan andra som ses som mer reserverade oftare faller i glömska när inbjudningarna delas ut.

Oavsett hur den definieras eller förstås är personlighet en avgörande aspekt av vilka vi är som individer. Den spelar en betydande roll i att forma våra liv och våra relationer med människor omkring oss. I den här artikeln kommer du få ta del av personlighetens historia – hur vi människor har sett på personlighet genom århundraden. Du kommer också få reda på hur olika filosofiska ramverk ser på och förklarar uppkomsten av personlighet på olika sätt. Du kommer också få lära dig grunderna i den mest framstående teorin om mänsklig personlighet som används av både forskare, psykologer, och rekryterare världen över – Femfaktorteorin om personlighet (The Big Five Personality Traits).

Personlighetens historia

Personlighet är ett komplext och mångfacetterat koncept som har fängslat filosofer och forskare i århundraden. Från de gamla grekerna, till den franska upplysningen, och vidare in i modern tid, har filosofer brottats med frågan om hur vi människor kan vara så unika men också så lika dana. Vad är det som gör oss till unika individer, samtidigt som vi delar vissa specifika karaktärsdrag? Vad förenar oss och vad separerar oss?

Antika perspektiv på personlighet

Inom antik grekisk filosofi var begreppet arete, eller excellens, nära kopplat till personlighet. Den antika grekiske filosofen Aristoteles trodde att arete var strävan efter excellens inom alla områden av livet, inklusive fysiska, intellektuella och moraliska dygder. Han menade att människors personlighet formas av deras vanor och att det är viktigt att utveckla goda vanor för att kunna odla en dygdig personlighet.

I det antika Kina sågs begreppet ren, eller välvilja, också som en viktig aspekt av mänsklig personlighet. Konfucianska filosofer trodde att ren var grunden för alla dygder och att denna egenskap var nödvändig för att uppnå ett harmoniskt och tillfredsställande liv.

Under den franska upplysningen utforskade även filosofer som Jean-Jacques Rousseau och Denis Diderot begreppet personlighet och dess roll i att forma individuellt och kollektivt beteende. Rousseau, framför allt, hävdade att personligheten formats av det samhälle som en person levde i och att det var viktigt för samhället att vårda individers naturliga godhet för att kunna framställa dygdiga medborgare.

Totalt sett har filosofer genom historien sett personligheten som en nyckelaspekt av en individs karaktär och trott att det är viktigt att odla en dygdig personlighet för att kunna leva ett tillfredsställande och meningsfullt liv. Gemensamt för alla antika personlighetsperspektiv är tanken om att varje människa verka agera efter ett konsekvent beteende mönster, oavsett vilka situationer de befinner sig i, eller hur gamla de blir, och att detta mönster kan ha en djupgående inverkan på våra relationer med andra och världen omkring oss. Även om detta perspektiv är något oraffinerat och lågupplöst överensstämmer det med den grundläggande synen forskare har av personlighet i dagens moderna tidsålder. Visst tenderar människor att agera efter vissa mönster och visst är somliga människor lika varandra till sättet, fast de aldrig träffat varandra, och visst påverkar dessa tendenser våra liv.

Personlighetspsykologins gryning: de första teorierna om mänsklig personlighet

Genom historien och mellan olika vetenskapliga paradigm har det uppstått en rad olika definitioner av ”personlighet”. Personlighet har, framför allt, varit ett centralt begrepp inom psykologi ända sedan disciplinen grundades, vilket är anledningen till all många av de främsta teorierna om mänsklig personlighet kommer från olika psykologiska paradigm. Här är några av de främsta psykologiska paradigmen med sina unika definitioner av personlighet:

• Psykoanalytisk teori: Enligt psykoanalytisk teori formas personlighet av omedvetna konflikter och motivationer. Sigmund Freud, grundaren av psykoanalysen, trodde att personligheten består av tre delar: id, ego och superego. Id representerar primala drifter, egot är den praktiska delen av personligheten som medlar mellan id och verklighet, och överjaget är den moraliska komponenten i personligheten som representerar samhälleliga värderingar och normer.
• Humanistisk teori: Humanistiska teorier om personlighet betonar de unika egenskaperna hos varje individ och individens potential inneboende potential. Enligt den humanistiska teoretikern Carl Rogers formas personlighet av individens självuppfattning, eller hur väl de känner sig själva.
• Social-kognitiv teori: Socialkognitiva teorier om personlighet fokuserar på hur människor tänker, känner och beter sig i sociala situationer och hur sociala situationer i sin tur påverkar individens personlighet. Enligt detta perspektiv påverkas personlighet av både inre faktorer (som tankar och känslor) och yttre faktorer (som kulturell påverkan och upplevelser).
• Biologiskt perspektiv: Modern forskning har föreslagit att personlighet formas av genetik och andra biologiska faktorer. Till exempel har studier funnit att vissa personlighetsdrag, såsom neuroticism och extroverthet, kan ha en medfödd genetisk grund.
• Personlighetsdrag: Egenskapsteori, eller trait theory, är en teori som bygger på antagandet att alla människor har samma uppsättning av personlighetsdrag, och att det som gör oss till unika individer är hur framträdande varje personlighetsdrag är. Beroende på hur framträdande olika personlighetsdrag är kommer vi konsekvent agera, tänka och känns på liknande sätt i olika situationer.

Det psykoanalytiska perspektivet på personlighet

Enligt psykoanalytisk teori, utvecklad av Sigmund Freud, formas personlighet av omedvetna konflikter och motivationer som uppstår inom varje individ. Enligt Freud består vår personlighet av tre delar eller tre sub-personligheter: id, ego och superego. Id representerar primära drifter, såsom önskan om njutning och undvikande av smärta. Id fungerar enligt njutningsprincipen, vilket innebär att det är kraften inom oss som söker omedelbar tillfredsställelse och impulsmässig njutning. Egot är den praktiska delen av personligheten som medlar mellan id, överjag och verklighet. Egot fungerar enligt verklighetsprincipen och försöker tillfredsställa id’ets begär på sätt som är socialt acceptabla och realistiska. Överjaget är den moraliska komponenten i personligheten som representerar samhälleliga värderingar och sociala normer. Den strävar efter att kontrollera id’ets impulser och att agera på ett sätt som är moraliskt korrekt.

Freud ansåg att dessa krafter, eller personligheter, inom oss var bortom vår medvetna kontroll och att variationer i hur starka dessa krafter är tar sig uttryck i genom agerande. En person med ett starkt id och svagt överjag tenderar därför att handla impulsivt, animalistiskt, och kortsiktigt. En person med ett dominant överjag och förtyckt id tenderar, å andra sidan, att vara stel, proper, och tvångsmässigt kontrollerande.

Enligt Freud formas sättet vi förhåller oss till våra personligheter ofta av de omedvetna konflikter och önskningar som driver oss. Dessa konflikter och önskningar kan visa sig på olika sätt, till exempel genom våra tankar, känslor och beteenden. Freud trodde att, genom att föra upp dessa omedvetna konflikter till vårt medvetande, genom tekniker som fri association och drömanalys, kunde individer få insikt i sina personligheter och övervinna psykologiska problem som skapats i barndomens tidiga psykosexuella stadier.

Freud trodde också att personligheten utvecklas genom en serie stadier som börjar i barndomen och fortsätter in i vuxen ålder. Han föreslog att dessa stadier, kända som de psykosexuella stadierna, involverar den gradvisa utvecklingen och integrationen av id, egot och superegot. Varje steg kännetecknas av en specifik kroppsdel eller erogen zon som är fokus för njutning och tillfredsställelse. Om en individ fastnar i ett visst stadium kan det leda till psykologiska problem som neuros.

Freud trodde alltså att personlighet formas av upplevelser i tidig barndom, men också av hur starka olika drifter är inom oss. Han föreslog att upplevelser under de första åren av livet kan ha en bestående inverkan på en individs personlighet och kan forma deras framtida tankar, känslor och beteenden. Till exempel kan ett barn som upplever mycket kärlek och omvårdnad utveckla en sund och trygg självkänsla, medan ett barn som upplever vanvård eller övergrepp kan utveckla känslor av värdelöshet och osäkerhet.

Överlag ser psykoanalytisk teori på personlighet som ett komplext och mångfacetterat begrepp som formats av omedvetna konflikter och önskningar och påverkas av tidiga barndomsupplevelser. Det psykoanalytiska perspektivet ser personligheten som en dynamisk och utvecklande enhet som påverkas av både inre och yttre faktorer, och den betonar vikten av att förstå och lösa omedvetna konflikter för att uppnå psykiskt välbefinnande. Eftersom psykoanalytisk personlighetsteori hävdar att personlighet härstammar från omedvetna processer blir konsekvensen att vi, enligt denna teori, inte är förmögna att ändra vår personlighet, eftersom den grundar sig i faktorer, så som drifter och impulser, som är bortom vårt eget medvetande.

• Människor personlighet består av tre delar eller sub-personligheter
• En individs personlighet beror på vilken sub-personlighet som är starkast
• Specifika upplevelser under barndomens olika faser påverkar sub-personligheternas styrka
• Personlighet beror på omedvetna processer som vi inte kan kontrollera

Det humanistiska perspektivet på personlighet

Enligt humanistisk teori är personlighet den unika och dynamiska organisationen av egenskaper som bestämmer en individs tankar, känslor och beteenden. Personlighet ses som en process, snarare än som en fast egenskap. Den förändras och anpassar sig hela tiden när en individ växer och utvecklas under hela livet.

Humanistisk teori ser på personlighet som en produkt av en individs unika subjektiva upplevelse och hur en person anpassar sig till omgivningens förväntningar. Humanister betonar den inneboende godheten och potentialen för personlig tillväxt hos alla individer. Enligt humanistiska teoretiker är individer motiverade av en önskan att uppfylla sin potential och uppnå självförverkligande, eller förverkligandet av sin fulla potential.

Det humanistiska förhållningssättet till personlighet betonar vikten av självmedvetenhet, självacceptans och självförverkligande i utvecklingen av personligheten. Den menar på att individer har förmågan att välja sina egna tankar, känslor och beteenden, och varje människa är ansvarig för sina egna handlingar och välbefinnande. Enligt denna teori har människor förmågan att påverka och ändra sina personligheter genom att ändra sättet de tänker eller genom att ändra sättet de förhåller sig till sin omgivning. Ofta handlar förändringen om att komma närmare sitt ”genuina jag”, att lära sig att vara förstående och kärleksfull mot sig själv, och att agera i linje med sin naturliga potential.

Humanistisk teori betonar rollen av personliga relationer i utvecklingen av personligheten. Enligt detta perspektiv är individer sociala varelser som påverkas av sin interaktion med andra. Positiva, stödjande relationer kan hjälpa individer att utveckla en sund självkänsla och underlätta personlig tillväxt. En person som vuxit upp med höga krav eller förväntningar från sin omgivning kan däremot utveckla en falsk självkänsla som grundar sig i ”villkorlig kärlek”. Det innebär att en person lär sig att agera på vissa sätt i vissa situationer, även om det inte är i linje med personen sanna natur eller önskningar, eftersom dessa beteenden var en förutsättning för att få tillgång till kärlek som liten.

Sammantaget betonar det humanistiska perspektivet personlighetens unika och dynamiska natur och vikten av personlig tillväxt och självförverkligande.

• Personlighet är något som kan förändras av oss själva och vår omgivning
• Vår personlighet formas av de olika ”villkoren” för kärlek vi lär oss i ung ålder
• Personlighet kan förändras till det brätte genom att vi lär oss följa vår unika natur

Det social-kognitiva perspektivet på personlighet

Social-kognitiv teori förklarar personlighet i termer av hur människor tänker om och uppfattar sig själva och sin omgivning. Enligt social-kognitiv teori är personlighet inte en fast uppsättning egenskaper, utan snarare en dynamisk och utvecklande uppsättning mentala mönster som påverkar hur människor navigerar sin sociala värld och interagera med andra.

Enligt social-kognitiv teori utvecklas personlighet genom en kombination av natur och miljö. Människor föds med vissa genetiska anlag som kan påverka deras personlighet, men dessa anlag formas och modifieras av deras omgivning, inklusive deras sociala interaktioner, kultur och livserfarenheter.

Social-kognitiv teori hävdar att människors personlighet till stor del formas av deras tankar, övertygelser och förväntningar om sig själva och andra. Dessa mentala processer kallas ”kognitiva strukturer” och de påverkar hur människor uppfattar, tolkar och reagerar på händelser i sin omgivning. Till exempel kan en person med en positiv kognitiv struktur agera optimistiskt, även i tuffa situationer, medan en person med en negativ kognitiv struktur kan är pesimistisk. Det som avgör huruvida vi innehar positiva eller negativa kognitiva strukturer är våra relationer med andra och oss själva. Strukturerna skapas genom tidigare erfarenheter med andra och förstärks genom att vi upprepar samma beteende och tankar i liknande situationer.

En nyckelaspekt av social-kognitiv teori är begreppet ”self-efficacy”, eller en persons tro på sin egen förmåga att framgångsrikt navigera och hantera utmaningar. Personer med hög self-efficacy tenderar att ha en mer positiv inställning och är mer benägna att anta nya utmaningar, medan de med låg self-efficacy kan vara mer benägna att undvika nya saker och kan lätt ge upp när de ställs inför hinder.

Social-kognitiv teori betonar också den roll som socialt lärande spelar i utvecklingen av personligheten. Människor lär sig av att observera och interagera med andra, och dessa upplevelser kan forma deras tankar, övertygelser och beteenden – med andra ord, deras personlighet. Till exempel kan ett barn som växer upp tillsammans med föräldrar som demonstrerar och modellerar ett stabilt beteende och ett positivt förhållningssätt till utmaningar bli mer benägna att utveckla en positiv kognitiv struktur och hög själveffektivitet i vuxen ålder, medan ett barn som växer upp i ett hushåll med försummade eller missbrukande föräldrar riskerar att utveckla en negativ kognitiv struktur och låg själveffektivitet.

Sammanfattningsvis ser social-kognitiv teori på personlighet som en dynamisk och utvecklande uppsättning mentala processer som formas av både natur och miljö. Dessa mentala processer inkluderar kognitiva strukturer, self-efficacy och socialt lärande, och de påverkar hur människor uppfattar och interagerar med sin omgivning.

• Vår personlighet formas av våra relationer med andra
• Vi lär oss olika karaktärsdrag genom att observera andra i ung ålder
• Beroende på våra erfarenheter med omgivningen utvecklar vi olika kognitiva strukturer som påverkar våra tankar, känslor och beteenden

Det behavioristiska perspektivet på personlighet

Behaviorism är ett psykologiskt paradigm som fokuserar på observerbart beteende och vilken roll miljöstimulans spelar i att forma mänskligt beteendet. Enligt behaviorister formas inte personlighet av interna tankar, känslor eller personlighetsdrag, utan snarare av en individs inlärda beteenden och reaktioner på händelser i sin omgivning.

Behaviorister ser på personlighet som ett resultat av förstärkning och bestraffning. Tanken är att vi associerar vissa beteenden med specifika utfall. Dessa utfall kan vara positiva (t.ex. att få en belöning för att utföra en uppgift) eller negativa (t.ex. att bli tillrättavisad för att ha betett sig illa). Förstärkning är vilken konsekvens som helst som ökar sannolikheten för att ett beteende ska inträffa igen i framtiden, medan bestraffning är vilken konsekvens som helst som minskar sannolikheten för att ett beteende ska inträffa igen.

Behaviorister tror att personlighet utvecklas över tid när en individ lär sig och anpassar sig till sin miljö genom förstärkning och bestraffning. Till exempel kan ett barn som konsekvent belönas för att dela leksaker med andra utveckla ett personlighetsdrag av generositet, medan ett barn som konsekvent straffas för aggressivt beteende kan utveckla ett personlighetsdrag av vänlighet.

Behaviorister erkänner också genetikens roll i personlighetsutveckling, men anser att genetik endast ger en grundläggande ram eller potential för personlighet, och att det faktiska uttrycket av personlighet formas av miljöpåverkan. Behaviorister menar alltså att källan till personlighet inte är undermedvetna drifter och impulser, utan inlärda beteenden.

Medan behaviorismen till stor del har ersatts av andra teorier om personlighet, är den fortfarande ett viktigt perspektiv inom psykologin och fortsätter att påverka moderna teorier om personlighetsutveckling.

Sammantaget betonar den behavioristiska synen på personlighet den roll som inlärda beteenden och miljöpåverkan spelar för att forma en individs unika tankar, känslor och beteenden. Det är ett perspektiv som fokuserar på de observerbara aspekterna av vår personlighet och tonar ner vikten av tankar och känslor.

• Personlighet skapas genom belöningar och bestraffningar
• Personlighet är en sammansättning inlärda beteenden
• Det finns inga undermedvetna drifter eller tankeprocesser
• Personlighet är något som kan omformas genom att lära in nya beteenden

Det biologiska perspektivet på personlighet

Det biologiska perspektivet betonar vilken roll biologiska faktorers spelar i utvecklingen av vår personlighet. Enligt det biologiska perspektivet är vår tendens att tänka, känna och agera på ett visst sätt en ren produkt av våra gener, hormoner och hjärnstruktur. Enligt detta perspektiv kan vår personlighet förändras och utvecklas genom att hjärnstrukturer förändras av olika anledningar, som ålder eller fysiska skador, eller genom epigenetik som innebär att latenta gener aktiveras av yttre omständigheter och börjar koda för nya proteiner i kroppen.

En av nyckelteorierna inom det biologiska perspektivet är att personlighet formas av vår genetiska uppsättning. Forskning har visat att vissa personlighetsdrag, som neuroticism och extraversion, kan ha en genetisk grund. Till exempel har studier funnit att enäggstvillingar, som delar samma gener, är mer benägna att ha liknande personligheter än två-äggs-tvillingar, som bara delar hälften av sina gener (Pedersen et al., 1998). Detta tyder på att det kan finnas en genetisk komponent vår personligheten som vi ärver av våra föräldrar.

Förutom genetik inkluderar detta perspektivet andra biologiska faktorer som kan påverka personlighet, så som hjärnans funktion och hormoner. Hjärnan är centrum för våra tankar, känslor och beteenden, och den spelar en avgörande roll för att forma våra personligheter. Vissa områden i hjärnan, som amygdala och prefrontala cortex, är involverade i regleringen av känslor och således personlighetsdrag som aggression och impulsivitet (Johnson et al., 1999). Hormoner, såsom testosteron och östrogen, kan också ha en inverkan på personligheten. Till exempel har forskning funnit att högre nivåer av testosteron kan vara associerade med mer aggressiva och dominerande personlighetsdrag (Delville et al., 1996).

Medan det biologiska perspektivet på personlighet betonar genetikens och biologins roll i att forma vår personlighet erkänner det också att miljöpåverkan spelar en roll. Forskning har till exempel funnit att vissa livserfarenheter, såsom misshandel eller trauma, kan förändra hjärnans funktion och leda till förändringar i personlighet (Rothschild, 2000). Detta tyder på att även om genetik kan utgöra en grund för personlighet, kan våra erfarenheter och miljö också forma och påverka hur vi tänker, känner och beter oss.

Sammantaget erbjuder det biologiska perspektivet en fascinerande och nyanserad syn på det komplexa och mångfacetterade begreppet personlighet. Detta perspektiv antyder att personlighet påverkas av en kombination av genetiska faktorer, och den belyser den viktiga roll som biologin spelar i att forma våra egenskaper och beteenden.

• Vår personlighet är en produkt av nedärvda gener, hormoner, och hjärnans struktur
• Vår personlighet kan förändras genom sjukdom, ålder, eller yttre omständigheter som aktiverar latenta gener
• Personlighet är en produkt av evolution naturligt urval

Egenskapsteori (trait theory)

Egenskapsteorin är det moderna förhållningssättet till mänsklig personlighet. Olikt andra personlighetsteorier som utgår ifrån vissa teoretiska antaganden om hur människor fungerar på ett mentalt plan bygger egenskapsteorin på statistik och psykometri för att ge en objektiv bild av mänsklig personlighet.

Det sägs att inuiter har tusen ord för snö, men hur många ord för snö har arabiska? En kultur som har nära till vatten och havsområden berikar sitt språk med fler ord som hjälper dem urskilja och identifiera saker, händelser och beteenden som har med vatten att göra, jämfört med en kultur som bor inåt land, eller i en öken. På så vis blir vårt språk en återspegling av den verklighet som omger oss. Detta är teorin om att vi människor formar vårt språk efter hur vår omvärld ser ut. Den kallas för the lexical hypothesis på engelska och ligger till grund för Egenskapsteorin om mänsklig personlighet.

Tanken är att vi människor har format delar av vårt språk för att identifiera och särskilja mänskliga kvalitéer och egenskaper. Genom att samla in en enorm mängd adjektiv och sedan analysera hur dessa ord är sammankopplade med varandra genom en statistisk metod som kallas för faktoranalys kan forskare se att vårt språk återspeglar 5 distinkta personlighetsdrag: öppenhet, extroverthet, samvetsgrannhet, medgörlighet, och neuroticism.

Vi vill gärna tro att människor, baserat på deras personlighet, kan delas in i ”typer” och kategorier, men det finns ingen vetenskaplig grund till detta antagande. Egenskapsteorin hävdar att samma personlighetsdrag existerar inom alla människor på jorden och att det enda som skiljer oss åt är hur framträdande varje personlighetsdrag är hos varje individ. Dessa personlighetsdrag är kontinuerliga, precis som längd och vikt, snarare än diskreta kategorier, som att vara en Stenbock kontra att vara ett Lejon. Det vill säga, på gruppnivå besitter alla människor samma personlighetsdrag, precis som att alla besitter en längd och vikt, men exakt hur långa och tunga vi är kan skilja sig åt på individnivå.

Egenskapsteorin ansågs vara ett revolutionerande sätt att beskriva mänsklig personlighet. Eftersom den baseras på en objektiv inhämtning och analys av data, istället för en subjektiv teori om människans sinnevärld, har den potential att beskriva mänsklig personlighet på ett sätt som är fri från mänsklig bias. Dessutom besvarar Egenskapsteorin den grundläggande frågan om hur människor kan vara så olika, men också så lika varandra, på en och samma gång. Egenskapsteorin sammanflätar oss alla genom att visa oss vilka egenskaper vi människor delar med varandra, oavsett vilken uppfostran eller genetisk uppsättning vi har. Men, den ger också utrymme för individualitet och bekräftar att varje människa faktiskt är unik inom vissa ramar.

Något som ytterligare bekräftar att Egenskapsteorin faktiskt återspeglar sanningar om mänsklig personlighet är att den kan användas för att förutsäga mänskligt beteende. Genom att mäta människors nivåer av olika personlighetsdrag kan forskare med viss säkerhet förutsäga en rad olika beteenden och livsöden. Eftersom personlighetsdragen kan användas för att förutsäga framtida känslor, tankar och beteenden innebär det att de tenderar att vara stabila och ihållande över tid – vilket är själva definitionen av personlighet.

Öppenhet, extroverthet, samvetsgrannhet, medgörlighet, och neuroticism är de personlighetsdragen som antagits av psykologer och forskare som det mest vedertagna klustret av mänskliga egenskaper. Detta kluster kallas för Femfaktormodellen, eller The Big Five Personality Traits.

• Baseras på matematik i stället för teori
• Är det mest moderna och vedertagna perspektivet på mänsklig personlighet
• Utgångspunkten för majoriteten av forskning kring mänsklig personlighet
• Beskriver var som förenar oss och vad som skiljer oss
• Kontinuerliga personlighetsdrag i stället för diskreta personlighetstyper

Femfaktormodellen om personlighet (The Big Five Personality Traits)

The Big Five-personlighetsteorin, även känd som femfaktormodellen eller femfaktorteorin, är en allmänt accepterad och grundligt studerad teori om personlighet som bygger på egenskapsteorin om personlighet. The Big Five-teorin (eller femfaktorsteorin om personlighet) bygger på tanken att det finns fem breda personlighetsdimensioner som kan användas för att beskriva alla människors personlighet, och att en persons individuella placering på dessa fem bipolära dimensioner är relativt stabila över tid och situationer. De fem dimensionerna är öppenhet, samvetsgrannhet, extroverthet, medgörlighet och neuroticism.

Utvecklingen av femfaktorsteorin om personlighet kan spåras tillbaka till tidigt 1900-tal, med bidrag från psykologer och matematiker som Gordon Allport, Raymond Cattell, och Francis Galton. Det var dock inte förrän på 1970- och 1980-talen som teorin verkligen började få genomslag i vetenskaplig forskning och senare samhället som stort. Detta genomslag skedde bland annat tack vare psykologerna Paul Costa och Robert McCrae.

Costa och McCrae genomförde omfattande forskning om mänsklig personlighet (McCrae & John, 1992; McCrae & Costa, 2003), inklusive användning av faktoranalys för att identifiera de viktigaste dimensionerna av mänsklig personlighet. De fann att det fanns fem breda faktorer som verkade fånga de viktigaste aspekterna av personlighet, och de döpte dessa faktorer till öppenhet, samvetsgrannhet, extroverthet, medgörlighet och neuroticism.

Sedan Costas och McCraes arbete har Big Five-personlighetsteorin blivit en av de mest accepterade och allmänt undersökta teorierna om personlighet. Den har använts i ett brett spektrum av sammanhang, inklusive forskning om individuella skillnader, medicinska personlighetsbedömning och som underlag för rekryteringsprocesser.

En av de viktigaste styrkorna med Big Five-personlighetsteorin är att den är relativt lätt att förstå och använda. De fem dimensionerna är relativt enkla och lätta att mäta, och de fångar ett brett spektrum av personlighetsdrag och beteenden. Dessutom har forskning konsekvent visat att de fem stora dimensionerna är relativt stabila över tid, vilket innebär att de kan användas för att förutsäga framtida beteende och prestationer.

En intressant aspekt av Big Five-personlighetsteorin är det sätt på vilket den belyser personlighetens multidimensionella natur. Vid mätningar kommer ingen individ får exakt samma poäng på varje personlighetsdimension som en annan, och det är den unika blandningen av dessa fem faktorer som gör oss till de vi är. Precis som regnbågens oändliga färger kan mätas på två dimensioner (värme och nyans) kan alla unika personligheter mätas på fem personlighetsdimensioner.

Sammantaget är Big Five-personlighetsteorin en allmänt accepterad och grundligt utforskad teori om mänsklig personlighet som har använts i ett brett spektrum av sammanhang. Den bygger på tanken att det finns fem breda dimensioner som kan användas för att beskriva människans personlighet, och att dessa dimensioner är relativt stabila över tid. Dessa dimensioner är öppenhet, samvetsgrannhet, extroverthet, medgörlighet och neuroticism.

De fem personlighetsdragen

Öppenhet, samvetsgrannhet, extroverthet, medgörlighet och neuroticism är de fem dimensionerna som används för att beskriva en individs personlighet. Det är viktigt att understryka att dessa dimensioner är bipolära, vilket innebär att vardera ände av de fem personlighetsdragen representerar olika karaktärsdrag.

• Öppenhet kännetecknas av intellektuell nyfikenhet, kreativitet och en vilja att prova nya saker. Människor som får höga poäng i öppenhet är fördomsfria och mottagliga för nya idéer och erfarenheter. De tenderar att vara fantasifulla och nyfikna och dras ofta till konst, litteratur och andra kulturella sysselsättningar.

• Samvetsgrannhet kännetecknas av ansvar, pålitlighet och självdisciplin. Människor som får höga poäng i samvetsgrannhet är organiserade, pålitliga, och tenderar att vara framgångsrika i sina karriärer och relationer. De kan sätta upp och uppnå mål och beskrivs ofta som hårt arbetande, noggranna, och pålitliga.

• Extroverthet beskriver hur starkt en individ reagerar på positiva känslor. Människor som får höga poäng i extroverthet är stimulisökande, utåtriktade, undersökande, energiska och högljudda. De drar sig till andra människor och beskrivs ofta som självsäkra och karismatiska.

• Medgörlighet kännetecknas av samarbetsförmåga, medkänsla och empati. Människor som får höga betyg i medgörlighet är i allmänhet lätta att komma överens med och beskrivs ofta som snälla och omtänksamma. De är mer benägna att vara empatiska och förstående, och tenderar att vara bra på att lösa konflikter och upprätthålla harmoniska relationer.

• Neuroticism beskriver hur starkt en individ reagerar på negativa känslor. Människor som uppnår låga nivåer av neurotisism tenderar att vara lugna i stressiga situationer och har förmågan att ”släppa och gå vidare” efter jobbiga motgångar. Höga nivåer av neurotisism kännetecknas av känslomässig instabilitet, ångest och oro.

Det är viktigt att komma ihåg att olika nivåer av dessa personlighetsdrag varken är ”bra” eller ”dåligt”. En personlighetsprofil kan bara bedömas som mer eller mindre lämplig om den jämförs med visst kriterium och eftersom våra liv utspelar sig i väldigt olika miljöer med olika människor omkring oss förändras kriteriet för vad som är en passande personlighet är nästan ständigt.

En personlighetsprofil baserad på de femfaktorteorin bör användas för att förstå en individs unika karaktär. Profilen värderar inte människor, utan erbjuder dem en unik möjlighet att förstå sin egen personlighet och hur de skiljer sig från andra. Precis som en spegel kan hjälpa oss förstå hur vårt yttre ser ut kan en personlighetsprofil ge oss en unika insikter om hur vårt inre ser ut och fungerar.

Öppenhet

Individer som får höga poäng på personlighetsdraget öppenhet tenderar att vara intellektuellt nyfikna, kreativa och mottagliga för nya idéer och upplevelser. De är fördomsfria och villiga att överväga olika perspektiv. De känner sig dragna till konst, litteratur och andra kulturella sysselsättningar. Individer som uppmäter höga nivåer av öppenhet tenderar att uppsöka nya och stimulerande erfarenheter, och är mer anpassningsbara och flexibla i sitt tänkande och beteende. I kombination med en hög extroverthet startar dessa individer gärna diskussioner med andra. Diskussionerna handlar hellre om idéer eller händelser än om människor.

Individer som uppmäter en låg nivå av öppenhet tenderar att vända sig ifrån nymodigheter och ser ingen större poäng med att gå och drälla på ett museum en hel eftermiddag. De har inget intresse av nya idéer och känner inget sug efter nya erfarenheter. De tenderar att vara mer traditionella och konservativa i sitt tänkande (Leary et al., 2009), och kan även vara mindre benägna att söka nya upplevelser eller prova nya saker. I kombination med låga nivåer av medgörlighet kan dessa individer kan vara mer bestämda i sina sätt och vara mindre flexibla i sitt tänkande och beteende. De värnar om traditionella värderingar och är sällan först med att anamma nya trender eller idéer. De kan även vara skeptiska till nya individer och värnar ofta om gränssättningar – både fysiska och konceptuella. De väljer hellre att gå till samma restaurang om och om igen där de vet att maten är god, än att prova på något nytt.

Det finns ett antal potentiella fördelar och nackdelar med både hög och låg poäng på personlighetsdraget öppenhet. För individer som uppmäter en hög nivå av öppenhet kan förmågan att vara öppen och mottaglig för nya idéer och erfarenheter leda till större framgång och tillfredsställelse i livet. De är mer anpassningsbara när livet bjuder på oväntade händelser och mer kapabla att navigera i outforskad terräng. De gör också bra ifrån sig inom yrken som kräver kreativitet och innovation. De kan också vara mer öppna för lärande och personlig utveckling, och kan ha ett mer varierat område av intressen. Studier har visat att hos gifta par är hustruns men inte mäns nivå av öppenhet relaterad till sexuell tillfredsställelse. Detta kan bero på att fruar med höga nivåer av öppenhet är mer villiga att utforska en mängd nya sexuella upplevelser, vilket leder till större tillfredsställelse för båda makarna (Leary et al., 2009). Öppna individer är också mer benägna att använda drogen marijuana (Flory et al., 2002).

Å andra sidan kan individer som får låga resultat på öppenhet kämpa med sin anpassningsförmåga och förändringar. De är mindre öppna för nya erfarenheter och ser inte riktigt anledningen till att lära sig något nytt. De är mer motståndskraftiga när omgivningen kräver förändringar och kan ha svårare att anpassa sig till nya situationer. De kan också vara mindre öppna för nya idéer och perspektiv, vilket kan begränsa deras tänkande och deras förmåga att lära och växa. Samtidigt kan de fylla en viktig funktion i all hålla samman en grupp individer och träna upp nya gruppmedlemmar på hur saker görs enligt ett visst inarbetat regelsystem.

Generellt sett är öppenhet en viktig dimension av personlighet som kan ha betydande inverkan på en individs tänkande, beteende och framgång. Öppenhet är det personlighetsdraget som korrelerar högst med intelligens. Korrelationskoefficienter varierar från cirka r = .30 till r = .45 (Moutafi et al., 2006). Flera studier har även funnit positiva samband mellan öppenhet och allmänkunskap (Furnham & Chamorro-Premuzic, 2006; Chamorro-Premuzic, Furnham & Ackerman, 2006; Furnham et al., 2007).

Hög vs. Låg nivå av personlighetsdraget Öppenhet

Hög öppenhet	Låg öppenhet
Fantasifull	Jordnära
Kreativ	Okreativa
Originell	Konventionell
Föredrar variation	Föredrar rutin
Nyfiken	Försiktig
Liberal	Konservativ
Uppfinningsrik	Konsekvent

Samvetsgrannhet

Individer som uppmäter en hög nivå av personlighetsdraget samvetsgrannhet tenderar att vara ansvarsfulla, pålitliga och självdisciplinerade. De är organiserade, pålitliga och tenderar att vara framgångsrika i sina karriärer och relationer. Samvetsgranna individer tenderar att vara perfektionister som kan sätta upp mål och sedan jobba hårt för att uppnå dem, vilket gör att andra människor ofta beskriver dem som hårt arbetande och trogna. Dessa individer är benägna att planera i förväg och tänka igenom konsekvenserna av sina handlingar innan de utförs. De är mer benägna att fullfölja uppgifter och åtaganden, även om de inte leder till en omedelbar belöning. Deras förmåga att lätt upptäcka imperfektioner är ett tveeggat svärd som ibland kan drabba dem själva. Individer som uppmäter en hög nivå av samvetsgrannhet känner sig ofta otillräckliga och skamsna. Framför allt om de får kritik från vänner eller kollegor.

Individer som uppmäter en låg nivå av samvetsgrannhet tenderar att vara lata, oorganiserade och lättsamma. När de får uppgifter att genomföra tenderar de att dra ut på tiden, vilket gör att de missar deadlines. De är mindre pålitliga och inte lika benägna att fullfölja uppgifter och åtaganden. De är impulsiva och mindre kapabla att motstå frestelser och kan kämpa med sin egen självdisciplin. En individ som uppmäter en låg nivå av samvetsgrannhet förhalar ofta processer och har problem med att sätta upp och uppnå långsiktiga mål som inte innebär en omedelbar belöning. De tenderar att inte känna sig begränsade av regler och lagar, och tenderar att sväva utanför dessa om en kortsiktig belöning lockar dem.

Det finns ett antal potentiella fördelar och nackdelar med att uppmäta både högt och lågt på personlighetsdraget samvetsgrannhet. Individer som uppmäter en hög nivå har förmågan att axla ansvar och ser det som en personlig uppgift att inte göra andra människor besvikna. Detta kan leda till större framgång i yrkeslivet. De uppnår sina mål i tid och blir ofta respekterade av andra för sin tillförlitlighet och hängivenhet. Dessa individer är också mer organiserade och effektiva, vilket kan vara fördelaktigt i en mängd olika miljöer.

Individer som uppmäter en låg nivå av samvetsgrannhet kämpar ofta med självdisciplinen och har svårare med att sätta upp och uppnå långsiktiga mål. De är också mindre pålitliga och trogna, vilket kan vara skadligt för deras karriärer och kärleksrelationer. Dessa individer kan också vara mer benägna att förhala uppgifter och kan kämpa med organisation och effektivitet.

Sammantaget är samvetsgrannhet en viktig dimension av personlighet som kan ha betydande inverkan på en individs beteende och framgång. Medan individer som uppmäter en hög nivå av samvetsgrannhet kan åtnjuta större tillförlitlighet och framgång, kan de som uppmäter en låg nivå kämpa med självdisciplin. Det är viktigt för individer att vara medvetna om sin egen nivå av samvetsgrannhet och överväga hur det kan påverka deras liv och deras förmåga att uppnå sina mål.

Hög vs. Låg nivå av personlighetsdraget Samvetsgrannhet

Hög samvetsgrannhet	Låg samvetsgrannhet
Samvetsgrann	Försumlig
Hårt arbetande	Lat
Välorganiserad	Oorganiserad
Punktlig	Kommer sent
Ambitiös	Mållös
Uthållig	Tar genvägar
Effektiv	Lättsam

Extroverthet

Individer som uppmäter en hög nivå av extroverthet tenderar att vara stimulisökande, sällskapliga, högljudda och pratsamma. De är utåtriktade, energiska och tenderar att bli festens centrum. De tycker om att vara runt andra människor och beskrivs ofta som karismatiska och utåtriktade. Dessa individer är benägna att söka sig till sociala situationer och vara i centrum för människors uppmärksamhet. De tar gärna på sig ledarrollen i gruppsammanhang och fylls av energi när de umgås med andra människor.

Individer som uppmäter en låg nivå av extroverthet är mer introverta och reserverade. De är känner sig mer bekväma i mindre, intima miljöer och är mer tveksamma till att söka upp sociala situationer där de riskerar att stå i centrum för andras uppmärksamhet. Dessa individer är mer reflekterande, inåtvända och föredrar att spendera tid med sig själva eller med en liten grupp nära vänner. En person som uppmäter en låg nivå av extroverthet upplever ofta en känsla av uttömdhet och trötthet efter att ha umgåtts med andra människor. Detta kallas ibland lite skämtsamt för ”social bakfylla”.

Det är förvisso sant att individer som uppmäter hög extraversion spenderar mer tid i sociala sammanhang än individer som uppmäter en låg nivå. De är mer pratsamma, gillar fester och gillar att dra åt sig andra människors uppmärksamhet. Extroverta människor är också snabbare på att skapa nya sociala relationer. Till exempel visade en studie av universitetsstudenter att mer extroverta individer var snabbare på att knyta nya vänskapsband än de mer introverta (Asendorpf & Wilpers, 1998). Vi bör dock vara försiktiga med att likställa extraversion med sällskaplighet. För det första beror blyghet oftast inte på låg extraversion, utan på en hög nivå av neuroticism och ångest. En introvert person är inte nödvändigtvis blyg. Det kan vara så enkelt som att de inte känner att de får ut så mycket av social aktivitet och att de mår lika bra utan ständig kontakt med andra människor. Detta kan få dem att framstå som avståndstagande. Vi ska inte heller förväxla en hög nivå av extraverthet med goda sociala relationer. Extraversion är en prediktor för hur mycket en person gillar att gå på fester, hur mycket tid de spenderar på sociala aktiviteter, och hur lätt han eller hon har för att skapa nya vänskapsrelationer, men det är inte en prediktor för hur tillfredsställande dessa vänskapsrelationer kommer vara, eller hur bra vänner extroverta människor är. Studien ovan visade på att vänskapskvalité förutspåddes av ett annat personlighetsdrag – medgörlighet, och inte av extroverthet. Faktum är att extroverta individer kan vara socialt problematiska om de är inte också uppmäter höga nivåer av medgörlighet. Få individer klarar av att umgås med en person som hela tiden vill synas, höras och stå i centrum. Detta kan vara till viss tröst för mer introverta människor som ofta oroar sig för att de kanske inte uppfattas som lika bra vänner som sina mer extroverta kamrater. Människor tenderar att föredra en introvert som uppmäter hög medgörlighet som vän, framför en extrovert individ som uppmäter en låg nivå av medgörlighet.

Sammantaget är extroverthet en viktig dimension av personlighet som kan ha betydande inverkan på en individs beteende och sociala liv. Individer som uppmäter en hög nivå av extroverthet är stimulisökande, energiska, högljudda och ambitiösa. De tycker om fester, sex och sociala tillställningar. Individer som uppmäter en låg nivå av extroverthet tenderar att vara mer tillbakadragna, inåtvända och eftertänksamma.

Hög vs. Låg nivå av personlighetsdraget Extroverthet

Hög extroverthet	Låg extroverthet
Social	Reserverad
Pratsam	Enstörning
Rolig	Tystlåten
Kärleksfull	Sansad
Aktiv	Passiv
Passionerad	Stoisk
Utåtriktad	Enslig

Medgörlighet

Medgörlighet är ett personlighetsdrag som beskriver hur känslig en individ är för vad som försiggår i andra människors sinnen.

En person som uppmäter en hög nivå av medgörlighet tenderar att fokusera mer på hur andra människor känner och tänker, vilket sedan påverkar deras egna tankar, känslor och beteenden. De tenderar att värdesätta sina egna begär och behov lägre än behoven hos människor omkring dem. De lägger ofta sina egna åsikter åt sidan för att bibehålla en social harmoni med andra människor. De är samarbetsvilliga, medkännande, sympatiska och lätta att komma överens med. Dessa människor söker sig ofta till yrken som kretsar kring omhändertagande och vård. Man finner dem bland förskolelärare, sjuksköterskor, psykologer, veterinärer och ledare för ideella organisationer.

En individ som uppmäter en väldigt hög nivå av medgörlighet tenderar att prioritera andra människors behov högre än sina egna. De säger ofta ”ja” till saker som föreslås, vilket innebär en högre risk att falla offer för människor som utnyttjar andra individers välvilja för sin egen fördel. Det är viktigt att komma ihåg att inte alla goda gärningar belönas med samma godhet från andra, och högt medgörliga människor löper därför risk att hamna i en typ av ”godhetskonkurs”, där de ger mer än vad de får tillbaka. Det ligger i medgörlighetens natur att inte uttrycka någon självömkan, vilket innebär att känslan av bortglömdhet kan internaliseras och, med tiden, utvecklas till bitterhet (Fors Connolly & Johansson Sevä, 2021). Storskaliga analyser av människors personlighet tyder på att kvinnor, på gruppnivå, uppmäter högre nivåer av medgörlighet än vad män gör på gruppnivå (Kajonius & Johnson, 2018).

Individer som uppmäter en låg nivå av medgörlighet tenderar att inta en antagonistisk roll gentemot sin omgivning. De sätter sig ofta på tvären i diskussioner, ifrågasätter idéer och förslag, och sätter sina egna behov först. De säger vad de tycker och tänker rakt ut, utan hänsyn till hur deras uttryck kommer påverka andra. Deras fördomsfullet riktas mot, i stort sett, alla grupper av individer (Crawford & Brandt, 2019). Faktum är att de tenderar agera som självförsörjande öar, känslomässigt isolerade fån den sociala omvärlden. De rår om sitt eget hus först och förväntar sig att andra människor gör samma sak. De lever efter uttrycket ”Själv är bäste dräng”. Detta kan leda till att individer som söker tröst eller stöd från icke-medgörliga människor ofta känner sig avvisade, oförstådda och hårt behandlade. Det är viktigt att komma ihåg att detta inte grundar sig i någon form av ondska eller illvilja. Individer som uppmäter en låg nivå av medgörlighet ser helt enkelt försvarlöshet och sårbarhet som en typ av svaghet som borde åtgärdas av personen själv. Människor som uppmäter låga nivåer av medgörlighet axlar sällan något ansvar för andra människors känslor.

Icke-medgörliga individer tenderar också att vara tävlingsinriktade. I kombination med höga nivåer av samvetsgrannhet och låg neuroticism är de fullkomligt ostoppbara när de ställt in siktet på något de vill ha. De kommer springa genom tegelväggar för att uppnå sina mål, utan att tänka på vilka de klampar på i processen. De är pragmatiska, ifrågasättande och respekterar kompetens, inte flådiga arbetstitlar. Denna personlighetsprofil är väldigt lik den personlighetsprofil som ofta återfinns hos anti-sociala (psykopatiska) individer. Den främsta skillnaden är att psykopater tenderar att ha extremt låg nivå av samvetsgrannhet och en hög nivå av extroverthet (i kombination med låg neuroticism och låg medgörlighet). Denna kombination av personlighetsdrag gör en individ kraftigt impulsiv, sensationssökande, och socialt hårdhänt samtidigt som de bryr sig föga om vare sig lagar, regler eller vilka konsekvenser som kan drabba dem själv och andra genom deras agerande.

Individer som uppmäter en låg nivå av medgörlighet söker sig ofta till tävlingsinriktade yrken där kompetens värdesätts högre än empati och samarbetsförmåga. Man finner dem bland ingenjörer, kirurger, advokater, programmerare och investerare.

Generellt sett är medgörlighet en viktig dimension av personlighet som kan ha betydande inverkan på en individs beteende och sociala framgång. Medan individer som uppmäter en hög nivå av medgörlighet kan ha större framgång i relationer och karriärer som kräver lagarbete, kan de som uppmäter en låg nivå av medgörlighet kämpa med lagarbete och ha svårare att bilda och upprätthålla relationer. De är passar dock till att fatta och förmedla jobbiga beslut. Säga obekväma sanningar och förhandla.

Hög vs. Låg nivå av personlighetsdraget Medgörlighet

Hög medgörlighet	Låg medgörlighet
Godhjärtad	Hänsynslös
Godtrogen	Misstänksam
Generös	Snål
Tillgiven	Antagonistisk
Mild	Kritisk
Godmodig	Irritabel
Vänlig	Utmanande
Medkännande	Kall

Neuroticism

Om extroverthet beskriver hur starkt en individ reagerar på positiva känslor, beskriver neuroticism hur starkt en individ reagerar på negativa känslor. Positiva känslor motiverar oss att avancera framåt – att undersöka, vara nyfikna och utforska det okända. Negativa känslor, så som rädsla, ångest, avsky, skuld och sorg, får oss att stanna upp, gömma oss och undvika situationer som upplevs som hotfulla.

Individer som uppmäter en hög nivå av neuroticism är mer känsliga för stimuli som aktiverar negativa känslor. Till exempel har studier visat att mer neurotiska människor tenderar att reagera starkare på bilder av arga ansikten (Ormel et al., 2013). De har också en mer reaktiv startle-reflex (skrämsel-reflex) som innebär att man hoppar till vid en plötslig stark stimulering, som ett högt ljud eller en oväntad beröring (Wilson et al., 2000; Corr et al., 1995).  När de väl blivit påverkade av negativa stimuli har neurotiska människor även svårare för att ”släppa och gå vidare”. De tenderar att grubbla på och återuppleva händelser som fick dem att må dåligt, vilket medierar kopplingen mellan personlighetsdraget neuroticism och depression (Roelofs et al., 2008). Faktum är att Neuroticism är det personlighetsdrag som har starkast kopplingar till ett flertal psykiska sjukdomar, som ångest, depression, och beroendeproblematik (Ormel et al., 2013).

Att vara känslig för negativa stimuli och reagera starkt på potentiella faror kan dock ha sina fördelar. Det är rimligt att anta att mödrar som är mer vaksamma över potentiella faror och oroar sig mer för okända miljöer skapar en säkrare miljö för sitt barn att växa upp i, vilket ökar chansen att hennes barn överlever till vuxen ålder. Detta evolutionära perspektiv kan förklara varför kvinnor, på gruppnivå, uppmäter en högre nivå av neuroticism än vad män gör på gruppnivå (Ormel et al., 2013). Det är också möjligt att en hög nivå av neuroticism kan leda till en större känslighet och empati gentemot andra. De kan ha en förmåga att identifiera potentiella risker och faror i andra människors liv och förstå varför en person känner sig ledsen eller nedstämd.

Samtidigt kan människor som uppmäter extremt låga nivåer av neuroticism och höga nivåer av extroverthet uppvisa ett impulsivt beteendemönster. Dessa människor har ett kraftigt driv framåt i nästan alla situationer och stannar aldrig upp för att tänka över beslut innan de genomförs. För dessa individer är alla nya situationer en möjlighet att uppleva nya känslor, och om saker skulle gå åt skogen ger även skogen nya möjligheter till spännande upplevelser.

Sammantaget är neuroticism en viktig dimension av personlighet som har en betydande inverkan på en individs känslomässiga välbefinnande. Individer som uppmäter en hög nivå av neuroticism är emotionellt ostabila och kan svänga kraftigt i sitt humör. De tenderar att leva i framtiden. De begrundar noga hur varje handling och händelse kan gå illa och vilka konsekvenser det skulle medföra. När de väl upplevt en negativ känsla har de väldigt svårt att släppa den och gå vidare. De upplevs som sköra och försiktiga av sin omgivning och i kombination med låg medgörlighet kan de även upplevas som oberäkneligt explosiva. Det medför att människor i deras omgivning behöver gå som på äggskal omkring dem för att inte trampa fel och starta en kedjereaktion av raseri, tårar, och rädsla. Känslan av hjälplöshet bidrar till att dessa individer ofta ställer orimliga krav om säkerhet och trygghet på sin omgivning. Till exempel kan de tvinga sina anhöriga att ringa dem regelbundet och försäkra dem om att allt är okej. De kan också explodera i tårfyllda utbrott om en person inte tar deras oro och rädsla på alvar. Neuroticism är ett personlighetsdrag som är stark associerat med en rad psykiska åkommor, framför allt depression och ångest.

Hög vs. Låg nivå av personlighetsdraget Neuroticism

Hög neuroticism	Låg neuroticism
Ångestladdad	Lugn
Temperamentsfull	Stabilt humör
Självömkan	Självsäker
Orolig	Bekväm
Emotionell	Stoisk
Sårbar	Hårdhudad
Känslig	Söker
Nervös	Avslappnad

Hur mäter man dessa fem personlighetsdrag?

De fem stora personlighetsdragen (öppenhet, samvetsgrannhet, extroverthet, medgörlighet och neuroticism) mäts vanligtvis med hjälp självskattningsskalor. Dessa skattningsskalor består vanligtvis av en serie frågor eller påståenden om deras tankar, känslor och beteenden. Genom att indikera på en skala (vanligtvis från 0 till 5) hur mycket varje påstående stämmer in på dem skapas en tidlig personlighetsprofil när svaren sammanställs av en psykolog. Det finns flera olika metoder för att administrera dessa självrapporteringsinventeringar, inklusive onlinetester, papper- och penntester och datorbaserade tester. Det finns också olika personlighetstester som utformats för att uppfylla specifika krav. I sammanhang där det är extremt viktigt att få en individs personlighetsprofil så representativ som möjligt (som inom psykologiska utredningar eller forensisk psykologi) administreras ofta långa personlighetstester med över 500 frågor. Dessa tester får endast tolkas av en legitimerad psykolog. I sammanhang där man är villig att kompromissa mellan exakthet och effektivitet (som inom vetenskaplig forskning) används ofta kortare personlighetstester, där en personlighetsprofil ibland sammanställs genom endast 5 frågor.

Vid användning av personlighetsinventeringar är det viktigt att välja ett test som är validerat och har god pålitlighet och validitet. Det är också viktigt att ta hänsyn till bedömningens specifika mål och sammanhang, eftersom olika personlighetsprofiler kan vara mer eller mindre lämpliga beroende på individens eller organisationens behov. I slutändan kommer den bästa metoden för att mäta de fem stora personlighetsdragen att bero på de specifika behov och mål som finns för bedömningen, såväl som preferenser och resurser hos den individ eller organisation som administrerar bedömningen.

Five Factor Personality Inventory

En av de mest använda självrapporterande personlighetsinventeringarna är Five Factor Personality Inventory (FFPI). FFPI består av 50 frågor som bedömer en individs nivå av var och en av de fem stora personlighetsdragen. Personen som gör testet ombeds att bedöma hur mycket de håller med varje påstående på en skala som sträcker sig från ”håller inte alls med” till ”instämmer starkt”. FFPI har visat sig ha god tillförlitlighet och validitet och används ofta i både forskning och tillämpade miljöer som terapi och anställning.

NEO Personality Inventory-Revised

En annan allmänt använd personlighetsinventering är NEO Personality Inventory-Revised (NEO-PI-R). NEO-PI-R består av 240 frågor som bedömer en individs nivå av var och en av de fem stora egenskaperna, samt sex underfaktorer för varje egenskap – så kallade personlighetsfacetter. Personen som gör testet ombeds att bedöma hur mycket de håller med varje påstående på en skala som sträcker sig från ”håller inte alls med” till ”instämmer starkt”. FFPI har visat sig ha god tillförlitlighet och validitet och används ofta i både forskning och tillämpade miljöer som terapi och anställningar.

PID-5 & HEXACO

Andra vanliga personlighetsinventeringar inkluderar personlighetsinventeringen för DSM-5 (PID-5) som ofta används i kliniska sammanhang, som neuropsykiatriska utredningar, och HEXACO Personality Inventory och Big Five Personality Test. Var och en av dessa inventeringar har sin egen unika uppsättning frågor och svarsskalor och varierar i termer av fokus och de specifika aspekter av personlighet som de bedömer.

Sammantaget är självskattningstester för personlighetsinventeringar ett användbart och bekvämt sätt att mäta de fem stora personlighetsdragen. Dessa inventeringar är relativt snabba och enkla att administrera och tillhandahåller ett bekvämt och objektivt sätt att bedöma en individs personlighetsegenskaper. Även om självrapporteringsinventeringar har sina begränsningar (t.ex. de förlitar sig på en individs självuppfattning och kan vara föremål för bias), används de i stor utsträckning och har visat sig vara tillförlitliga och giltiga mått av de fem personlighetsdragen.

Alternativa modeller: Femfaktormodellen i jämförelse med andra personlighetstest

De fem stora personlighetsdragen (öppenhet, samvetsgrannhet, extroverthet, medgörlighet, och neuroticism) är en allmänt använd och väletablerad personlighetsmodell. Big Five-modellen bygger på idén att personlighet kan förstås i termer av fem breda dimensioner, som var och en representerar en distinkt aspekt av mänsklig personlighet. Big Five-modellen har visat sig ha god tillförlitlighet och validitet, och används flitigt i både forskning, samtalsterapi och jobbintervjuer.

Med andra ord, Big Five-modellen är en allmänt accepterad taxonomi av personlighetsdrag, men hur passar fristående bedömningar av personlighetsdrag in i detta ramverk? En nyligen publicerad studie publicerad i Journal of Personality and Social Psychology (Bainbridge et al., 2022) syftade till att besvara denna fråga och ge viss klarhet i hur olika personlighetstester hänger ihop med Big Five-modellen. Resultatet visar att de flesta personlighetstester som säger sig mäta andra personlighetsdrag mäter egentligen samma personlighetsdrag som ingår i Big Five-modellen.

Var och en av de fem personlighetsdragen består av mer specifika aspekter, eller egenskaper, som bidrar till den övergripande dimensionen. Till exempel inkluderar extroverthetsdimensionen aspekter som självsäkerhet, sällskapskänsla och spänningssökande.

Big Five-modellen har blivit ett allmänt accepterat ramverk för att förstå personlighetsdrag, men det finns många fristående bedömningar av psykologiska egenskaper som inte passar in i detta ramverk. Detta har lett till vad författarna till studien kallar ”construct proliferation”, där det finns så många olika konstruktioner och bedömningar att det kan vara svårt att navigera i fältet och integrera fynd från olika studier som involverar personlighet. Det går helt enkelt inte att jämföra resultat från studier som använder olika sätt att mäta olika personlighetsdrag.

Målet med studien var att avgöra om Big Five-modellen kan fungera som ett heltäckande organiseringsramverk för fristående psykologiska personlighetsskalor. Forskarna utvecklade kriterier för att bedöma om en egenskapsskala kan lokaliseras inom Big Five-ramverket och utvärderade sedan denna fråga över tre urval av deltagare, med totalt 1 039 deltagare.

I studie 1 tittade forskarna på en författare-identifierad samling av skalor och fann att 83% av personlighetsskalorna var relaterade till Big Five, mätt med minst fyra av de 30 Big Five-aspekterna. I studie 2 tittade de på skalor som hade citerats ofta i vetenskaplig litteratur och fann att 71 % av dessa skalor också uppfyllde samma kriterium.

Dessa fynd tyder på att Big Five-modellen kan fungera som ett effektivt organiserande ramverk för en stor majoritet av fristående psykologiska personlighetsskalor. Faktum är att vissa av skalorna hade mycket höga korrelationer med individuella Big Five-fasetter, vilket indikerar att de rimligen kunde betraktas som facetter av Big Five själva.

Sammanfattningsvis tyder resultaten på att, även om det finns en rad olika personlighetstester som säger sig mäta unika personlighetsdrag och unika aspekter av mänsklig personlighet, mäter nästan alla verktyg olika aspekter av de fem stora personlighetsdragen. Det innebär att Big Five-modellen är det ramverk som beskriver mänsklig personlighet bäst i de flesta fall. Nedan kan du se en tabell som beskriver hur olika personlighetstester korrelerar med de fem grundläggande personlighetsdragen.

Myers-Briggs Type Indicator

Det finns flera andra personlighetstest som har tagits fram för att bedöma olika aspekter av personlighet. Ett välkänt personlighetstest är Myers-Briggs Type Indicator (MBTI), som är baserad på teorin om psykologisk typ som utvecklats av Carl Jung. MBTI bedömer fyra dimensioner av personlighet: Extraversion och Introversion, Sinnesförnimmelse och Intuition, Tanke och Känsla, och Bedömning och Perception. Dessa dimensioner tros spegla olika sätt att interagera med världen och fatta beslut, och används för att klassificera individer i 16 distinkta personlighetstyper. Det är ett av världens mest använda personlighetstest trots att det saknar vetenskapligt stöd (Gardner & Martinko, 1996; Pittenger, 2005).

Personlighetsenneagrammet

Ett annat välkänt personlighetstest är Personlighetsenneagrammet, som bygger på tanken att det finns nio distinkta personlighetstyper. Enneagrammet bedömer en individs motivationer, värderingar och känslomässiga tendenser och används för att klassificera individer i en av nio personlighetstyper. En granskning 2021 av Enneagrams empiriska stöd fann blandade resultat för modellens tillförlitlighet och validitet (Hook, 2021).

Femfaktormodellen skiljer sig från dessa andra personlighetstest på ett antal sätt. För det första är Big Five-modellen baserad på en mer allmän och allmänt accepterad personlighetsmodell, medan MBTI och Enneagram baseras på mer specifika och mindre allmänt accepterade teorier om personlighet. För det andra bedömer Big Five-modellen fem breda dimensioner av personlighet, medan MBTI och Enneagram bedömer ett mindre antal mer specifika dimensioner. Slutligen har Big Five-modellen visat sig ha god tillförlitlighet och validitet, medan tillförlitligheten och giltigheten hos MBTI och Enneagram har varit mer kontroversiella.

Sammantaget är femfaktormodellen en allmänt använd och väletablerad personlighetsmodell som har visat sig ha god tillförlitlighet och giltighet. Medan det finns andra personlighetstester som bedömer olika aspekter av personlighet anses femfaktormodellen generellt vara mer omfattande och grundad i forskning, vilket är att föredra framför andra personlighetstest i forskning och tillämpade miljöer. Det är dock viktigt att tänka på att inget enskilt personlighetstest är perfekt, och att olika tester kan vara mer eller mindre lämpliga beroende på de specifika behoven och målen med bedömningen. Det är alltid viktigt att överväga styrkorna och begränsningarna hos ett personlighetstest innan du använder det för att fatta beslut om en din egen personlighet eller potential.

Referenser